Peter Sanell
Min rallykarriär började med Gnosjöcupen 1975 med en Austin Cooper S, det blev bara ett framträdande med den bilen. Ca 250 startande på kostigar betydde att publiken fick putta Coopern från start till mål, hjulen bottnade inte i spåren.
Sedan blev det Ford Cortina GT med 1780 crossflow Kentmotor, ett knippe webrar och en tätstegad Lotuslåda. Den gick som bara den. Det var väl att tänja på reglerna en del men det var ingen som begrep vad det var för grejor. Vid besiktningen inför en tävling bortåt Trollhättan till öppnade besiktningschefen huven och tittade länge. Nu är det kört tänkte jag. Då säger han på klingande göötebosska; ”De ee la enna de rrååassteja ha sett”!! och stängde huven. Phuu, det var en pärs men han begrep inte heller vad som satt där……
Cortinans liv avslutades under en testkörning på soptippavägen i Gislaved.
Lumpartiden på 13 månader avklarades delvis i en sopig Ford Escort och en något bättre Volvo Amazon.
Inför säsongen 1978 byggdes två SAAB V4;or, varav en värsta modell, (har den kvar än) En till mig och en till min far. Fars V4:a såldes sedan till förmån för en Toyota Celica GT som inhandlades från Ove ”Påven” och hans Toyota Team Europe. Den bilen åkte jag mycket med. Ett par SM och EM-tävlingar blev det också med den. Den hittade jag nästan komplett, av en ren slump när vi letade förstabil till sonen Robin. Den ligger numera i lådor på logen hos morsan och växer till sig. Det får bli nästa projekt…….
Avslutade denna första rallykarriär med en sällsynt Ford Escort Twin Cam (högerstyrd).
En parentes är att den bilen sedermera hamnade hos Peo Davidsson som renoverade den och åkte några appK tävlingar med den innan han sålde den vidare, med god förtjänst………hrm. Osså köpte han en Volvo igen, ack ack.
Fortsättningsvis blev det banracing som internationell tl och domare med världen som arbetsfält i nästan 25 år innan jag övertygades att det vore kul med rally igen. Jag övertalades att hänga med ut sådär lite på skoj som servicemek. Angerd och Hans Åke Söderqvist är förvisso inte helt oskyldiga till detta.
Gode vännen Bo Axelsson från Göteborg ställde av en SAAB 99:a hos mig.
Gör något med den, sade han och åkte hem.
Jag har aldrig tidigare tävlat med en 99:a men en annan god vän, en fd världsmästare, från Örebro, sade att, det är grejor det. Faen tro´t ,,, men nu är vi där och det börjar ta sig efter en del strul. Det är ju riktigt bra fart i den.
Och förbaskat roligt är det. Roligare kan man nog inte ha med byxorna på.
Min rallykarriär började med Gnosjöcupen 1975 med en Austin Cooper S, det blev bara ett framträdande med den bilen. Ca 250 startande på kostigar betydde att publiken fick putta Coopern från start till mål, hjulen bottnade inte i spåren.
Sedan blev det Ford Cortina GT med 1780 crossflow Kentmotor, ett knippe webrar och en tätstegad Lotuslåda. Den gick som bara den. Det var väl att tänja på reglerna en del men det var ingen som begrep vad det var för grejor. Vid besiktningen inför en tävling bortåt Trollhättan till öppnade besiktningschefen huven och tittade länge. Nu är det kört tänkte jag. Då säger han på klingande göötebosska; ”De ee la enna de rrååassteja ha sett”!! och stängde huven. Phuu, det var en pärs men han begrep inte heller vad som satt där……
Cortinans liv avslutades under en testkörning på soptippavägen i Gislaved.
Lumpartiden på 13 månader avklarades delvis i en sopig Ford Escort och en något bättre Volvo Amazon.
Inför säsongen 1978 byggdes två SAAB V4;or, varav en värsta modell, (har den kvar än) En till mig och en till min far. Fars V4:a såldes sedan till förmån för en Toyota Celica GT som inhandlades från Ove ”Påven” och hans Toyota Team Europe. Den bilen åkte jag mycket med. Ett par SM och EM-tävlingar blev det också med den. Den hittade jag nästan komplett, av en ren slump när vi letade förstabil till sonen Robin. Den ligger numera i lådor på logen hos morsan och växer till sig. Det får bli nästa projekt…….
Avslutade denna första rallykarriär med en sällsynt Ford Escort Twin Cam (högerstyrd).
En parentes är att den bilen sedermera hamnade hos Peo Davidsson som renoverade den och åkte några appK tävlingar med den innan han sålde den vidare, med god förtjänst………hrm. Osså köpte han en Volvo igen, ack ack.
Fortsättningsvis blev det banracing som internationell tl och domare med världen som arbetsfält i nästan 25 år innan jag övertygades att det vore kul med rally igen. Jag övertalades att hänga med ut sådär lite på skoj som servicemek. Angerd och Hans Åke Söderqvist är förvisso inte helt oskyldiga till detta.
Gode vännen Bo Axelsson från Göteborg ställde av en SAAB 99:a hos mig.
Gör något med den, sade han och åkte hem.
Jag har aldrig tidigare tävlat med en 99:a men en annan god vän, en fd världsmästare, från Örebro, sade att, det är grejor det. Faen tro´t ,,, men nu är vi där och det börjar ta sig efter en del strul. Det är ju riktigt bra fart i den.
Och förbaskat roligt är det. Roligare kan man nog inte ha med byxorna på.